I slutet av 1800-talet började forskare studera elektronernas egenskaper och beteende. 1897 upptäckte den brittiske fysikern Thomson elektroner, vilket lade grunden för efterföljande halvledarforskning. Men vid den tiden visste folk fortfarande väldigt lite om tillämpningen av elektronik
I början av 1900-talet växte successivt forskningen på halvledarmaterial fram. 1919 upptäckte den tyska fysikern Hermann Stoll kiselets halvledaregenskaper. Efteråt började forskare studera hur man använder halvledarmaterial för att kontrollera strömflödet. År 1926 designade den amerikanske fysikern Julian Leard den första halvledarförstärkaren, vilket markerade början på halvledarteknologin.
Utvecklingen av halvledarteknik har dock inte gått smidigt. På 1920- och 1930-talen var människors förståelse för halvledare fortfarande begränsad, och tillverkningsprocessen var också mycket komplex. Fram till 1947 upptäckte forskare vid Bell Laboratories i USA PN-strukturen hos halvledarmaterial kisel, vilket anses vara en milstolpe inom modern halvledarteknik. Upptäckten av PN-strukturen gör det möjligt för människor att kontrollera strömflödet, vilket möjliggör tillverkning av halvledarenheter.
På 1950-talet gjorde halvledartekniken betydande genombrott. 1954 uppfann forskarna John Badin och Walter Bratton från Bell Laboratories i USA den första transistorn, som anses vara en viktig milstolpe inom modern elektronisk teknik. Uppfinningen av transistorer minskade kraftigt storleken på elektroniska enheter och strömförbrukningen, vilket främjade den snabba utvecklingen av elektronisk teknik.
På 1960-talet föreslogs konceptet med integrerade kretsar. Integrerade kretsar integrerar flera transistorer och andra elektroniska komponenter på ett enda chip, vilket uppnår högre integration och mindre storlek. 1965 föreslog Gordon Moore, grundaren av Intel, den berömda "Moores lag", som förutspådde den exponentiella tillväxten av antalet transistorer i integrerade kretsar. Denna lag har validerats under de senaste decennierna, vilket driver på den snabba utvecklingen av halvledarteknologi.
Med den kontinuerliga utvecklingen av halvledarteknik fortsätter prestanda för elektroniska enheter att förbättras. På 1970-talet ledde framväxten av persondatorer till den utbredda tillämpningen av halvledarteknik. Under 1980- och 1990-talen, med internets framväxt, användes halvledarteknik i stor utsträckning inom områdena kommunikation och informationsteknologi. Sedan 2000-talet har tillämpningen av halvledarteknologi inom områden som artificiell intelligens, Internet of Things och ny energi expanderat kontinuerligt, vilket ger starkt stöd för utvecklingen av modern teknik.
Från den initiala transistorn till den nuvarande integrerade kretsen har framstegen inom halvledarteknik drivit utvecklingen och prestandaförbättringen av elektroniska enheter. Med den ständiga tekniska utvecklingen kommer tillämpningen av halvledarteknik inom olika områden att bli mer utbredd, och samtidigt kommer det också att skapa en bättre framtid för mänskligheten.
